Senast uppdaterad:

Aktias Ekonomiska översikt 3/2013

Aktias Ekonomiska översikt 3/2013

Senast uppdaterad:

Pressmeddelande
fritt för publicering
3.10.2013 kl. 10.00

RECESSIONEN I EUROOMRÅDET ÄR SLUT, MEN ÅTERHÄMTNINGEN BLIR DÄMPAD
DEN FINSKA REGERINGENS LÖFTE OM STRUKTURPAKET DEN BÄSTA NYHETEN PÅ ÅRATAL

Eurorecessionen tog slut vid ingången av sommaren och återhämtningen stöttas av
ökande förtroende. Tillväxten, som bromsas av skuldbergen, blir dock blygsam.

      Den finländska ekonomin verkar ha vänt uppåt, men slutet av fjolåret och
 början av innevarande år var så svaga att BNP 2013 minskar  lika mycket på
 årsnivå som i fjol dvs. med -0,8 %.-- BNP ökar med 1,2 % 2014 och med 1,6 %
 2015. Trendtillväxten stabiliseras till ca 1 ½ % i flera år.- 
     Finland drevs i recession våren 2012. Att strama åt finanspolitiken var ett
 allvarligt misstag i en ekonomi som försvagades. Skattehöjningar och
 kostnadsnedskärningar fördjupade recessionen, och ju djupare recession, desto
 svagare balans i den offentliga ekonomin.------ Då risken var att ratingen
 försämras kunde avståendet från kortsiktig åtstramning ha kompenserats med
 lösningar som stärker tillväxtpotentialen i ekonomin och den statsekonomiska
 balansen på lång sikt.------------------- Om beslutet om lättare finanspolitik
 hade kopplats till beslut som stöder förlängning av arbetskarriärer (inkl.
 höjning av pensionsåldern) skulle Finlands återbetalningsförmåga på sikt ha
 stärkts.--- Det förstår internationella investerare. 
     Hållbarhetsunderskottet är verkligt. För Finlands del är det ett
 långtidsproblem som förnuftigast avhjälps med en långsiktig lösning. Just
 därför var paketet för balansering av den offentliga ekonomin som man fick till
 stånd i augusti en stor positiv överraskning inom den finska ekonomiska
 politiken. Dess främsta innehåll utgörs av omstruktureringar som genomförs på
 lång sikt.--- Det visar att regeringen äntligen erkänt fakta.
 Arbetsmarknadsparterna å sin sida verkar ha medgett att den minskade
 konkurrenskraften försvårar exporten och den ekonomiska tillväxten. 
    Både strukturella lösningar och löneavtalet är fortfarande på utkaststadiet.
 Men att erkänna fakta är bara början på klokhet. Det är handlingarna som
 bekräftar att de kloka orden har täckning. 

De största förändringarna i prognosutsikterna sedan juni är följande:

   -- I USA undveks fiscal cliff vid årsskiftet, men mitt i våren kom programmet
      för nedskärning av offentliga utgifter enligt osthyvelsprincipen
      (sequester) i gång.
 -------
  Man var rädd för att det skulle öka oron och bromsa upp den ekonomiska
      aktiviteten, men mot förmodan har ekonomin fortsatt att återhämta sig.
 -
  Ett hot på kort sikt är att det politiska krigstillståndet står i vägen
      för en överenskommelse om höjning av skuldtaket.
   -- Kinas nya ledare, partisekreterare och president Xi Jingping och
      premiärminister Li Keqiang, har betonat reformpolitikens betydelse och även
      kommit med nya öppningar.
 ----
  Trots att inga betydande stimulansåtgärder har vidtagits har den
      ekonomiska tillväxten förstärkts i någon mån.
   -- Europa drevs i recession i slutet av 2011. Enligt färsk statistik tog den
      slut vid ingången av sommaren 2013. Återhämtningen blir dock dämpad och
      osäkerheten i fråga om politiken upprätthåller risken för att de gröna
      skotten förfryser än en gång.
   -- Spekulationen om upplösningen av euroområdet är över och räntorna på långa
      statslån har sjunkit i krisländerna. Efter krisen på Cypern sänkte ECB
      styrräntan med 0,25 procentenheter till 0,5 %. Då ekonomiska data
      förstärkts har förväntningen på ytterligare sänkningar av styrräntan
      minskat.
   -- Den amerikanska centralbanken FED preciserade i december 2012 att den
      fortsätter med ultralåga styrräntor så länge arbetslöshetsgraden överstiger
      6,5 %.
 --
  Villkoret är att FEDs egen inflationsförväntning understiger 2,5 %.
 -
  Därtill meddelade banken att den varje månad köper statsobligationer och
      bolånerelaterade skuldpapper till ett värde av 85 miljarder dollar.
 ---
  I maj 2013 antydde FED att den kommer att minska värdepappersköp enligt
      QE3-politiken i september. Vid sitt möte i september förbryllade FED
      marknaden och ekonomerna då den backade ur sitt "löfte". Antagligen har
      politikvändningen dock skjutits upp med bara 2–4 månader.
   -- De finska BNP-siffrorna som offentliggjordes i juni bekräftade att
      dykningen i fjol var djupare än förutsett. Därför har tillväxtprognoserna
      för 2013 reviderats ner. Exporten rullar inte och industriproduktionen
      minskar.
 --
  Åtstramningen av finanspolitiken drar ner på de redan dämpade
      tillväxtutsikterna. Nu verkar det som om BNP 2013 på årsnivå minskar lika
      mycket som i fjol trots att tillväxten redan kommit i gång och förstärks
      under hösten.
   -- Den största positiva överraskningen på åratal inom den finska ekonomiska
      politiken var paketet för balansering av den offentliga ekonomin som
      presenterades i augusti och vars främsta innehåll utgörs av
      omstruktureringar som genomförs på lång sikt.
 ---
  Regeringen verkar äntligen har erkänt fakta angående det ekonomiska läget.
 -
  Arbetsmarknadsparterna å sin sida verkar ha medgett att den minskade
      konkurrenskraften försvårar exporten och den ekonomiska tillväxten och
      därigenom också tryggandet av sysselsättningen och korrigeringen av
      hållbarhetsgapet.
 -
  Både strukturreformer och löneavtalet är fortfarande på utkaststadiet.
      Trots att klokhet börjar med att erkänna fakta, är det bara genom handling
      som man kan visa att de kloka orden har täckning.

Centrala prognossiffror

   -- De krisstämningar som började sprida sig från den amerikanska
      bostadsmarknaden i augusti 2007 har haft världen i sitt grepp i över 6 år.
      Trots att farhågorna har tonats ner har situationen fortfarande inte
      normaliserats och den globala tillväxten blir 2013 kvar på 3,1 % (i
      sommarens prognos var motsvarande siffra 3,2 %) dvs. samma som 2012.
      Tillväxten ökar 2014 till 3,7 (3,9) % och 2015 till 3,8 %. Trots att den
      globala aktiviteten uttryckligen förstärks tack vare återhämtningen i de
      utvecklade länderna är tillväxtländernas andel av den världsekonomiska
      totaltillväxten över 75 % under prognosperioden.
 -
   -- Den ökande råvaruefterfrågan i de asiatiska länderna upprätthåller
      uppgångstrycket på olje- och andra råvarupriser på längre sikt, medan tryck
      nedåt på kort och medellång sikt skapas av den svaga aktiviteteten i de
      utvecklade länderna och den snabba tillväxten i USA:s skifferolje- och
      skiffergasproduktion.
 ---
  I och med att motsatta krafter åtminstone delvis upphäver varandras effekt
      varierar priset på Brent-råolja enligt grundprognosen nära den nuvarande
      nivån under hela prognosperioden.
   -- I USA kommer BNP, som 2012 ökade med 2,2 %, att öka med 1,6 (1,8) % 2013,
      med 2,2 (2,2) % 2014 och med 2,3 % 2015. Centralbanken FED kommer att
      minska sina insatser i kvantitativ QE3-stimulans de närmaste månaderna, men
      styrräntan vänds i en försiktig uppgång först i slutet av (hösten) 2014.
 --
  I slutet av 2015 uppgår styrräntan till 2,0 %. Som en följd av den
      långvarigt lätta penningpolitiken accelererar inflationen till drygt 3 % på
      medellå
 -
 ng
 --
  si
 -
 kt. 
   -- I Kina växer BNP med 7,5 (7,8) % 2013 dvs. litet långsammare än i fjol.
      2014–15 blir tillväxten 7,8 (8,2) %.
   -- Euroområdet drevs i recession i slutet av 2011, och BNP 2012 minskade med
      -0,6 %.
 --
  Det går knappast att undvika störningar i framtiden heller men i det stora
 --
  hela fortsätter eurokrisen att dämpas.
 -
  Även om återhämtningen går vidare under innevarande höst kommer BNP 2013
      att minska med -0,4 (-0,6) %. Tillväxten når 1,0 (1,1) % 2014 och 1,2 %
      2015. Inflationen, som 2012 var 2,5 % uppgår till 1,5 (1,6) % 2013 och till
      1,7 (1,7) % 2014 samt till 1,8 % 2015. Europeiska centralbanken ECB håller
      styrräntan på nuvarande 0,5 % till början av 2015 (hösten 2014).
 ---
  Då vänder styrräntan uppåt för att ligga på 1,5 % i slutet av 2015. 
   -- I det europeiska hotscenariot
 -
  leder politiska störningar till en upprepning av europaniken och
      kontinenten sjunker tillbaka i recession. Trots att sannolikheten för
      hotscenariot har minskats tack vare ekonomisk-politiska beslut på euronivå,
      ECB:s stimulansåtgärder, skuldländernas stabiliseringsåtgärder och det
      ökade förtroendet bland företag och konsumenter, höjs sannolikheten på
      grund av det politiska kaoset i Italien till 20–25 %.
 --
  I det amerikanska hotscenariot står det politiska krigstillståndet i vägen
      för en överenskommelse om höjning av skuldtaket.
 --
  Det leder till en övergående explosion av allmän oro. Risken för en
      betydande avmattning av tillväxten är 25–30 %.
   -- Den förestående, ofrånkomliga åtstramningen av finans- och penningpolitiken
      och ökningen i statsskulden begränsar fortsatt de utvecklade ländernas
      ekonomiska tillväxt under senare hälften av årtiondet
 -----------
 .
   -- Hösten 2009 gick den finska ekonomin ur recessionen som orsakats av
      finanskrisen. Bara 2 ½ år senare, våren 2012 sjönk ekonomin i en ny
      recession och BNP minskade i fjol med -0,8 %.
 -
  Slutet av förra året och början av innevarande år var så svaga att BNP
      minskar med -0,8 (-0,2) % på årsbasis också 2013. När euroområdet
      återhämtar sig och förtroendet ökar förstärks den ekonomiska tillväxten i
      Finland. BKT ökar 2014 med 1,2 (1,6) % och 2015 med 1,6 % på årsbasis.
   -- Enligt grundprognosen stabiliseras trend
 -
 tillväxten i Finland nästa år på ca 1 ½ %.
 -
  BNP uppnår nivån för slutet av 2007 först 2017. På medellång sikt
      fortsätter den ekonomiska tillväxten i Finland något starkare än i
      euroområdet i snitt. Tillväxtfördel gentemot många kontinentaleuropeiska
      euroländer skapas bl.a. av att vi har mindre behov av att strama åt
      finanspolitiken, Asienvikten i vår export är större, vi har ett bra
      it-kunnande och vår banksektor är i bättre skick och har en bättre
      kreditgivningsförmåga.
 -----------
  Å andra sidan försämras tillväxtfördelen av att löneökningstakten hos oss
      i över 10 år varit snabbare än i våra främsta konkurrentländer. Det har
      minskat vår priskonkurrenskraft speciellt mot Tyskland och under krisåren
      2009–12 också mot Sverige.
 ---------
   -- Inflationen som 2012 var 2,8 % kommer att uppgå till 1,5 (2,2) % 2013–14
      och till 2,0 % 2015. Arbetslöshetsgraden som 2012 var 7,7 %, uppgår till
      8,3 (8,2)% 2013,  till 8,2 (8,2) % 2014 och till 8,0 % 2015.

Centrala osäkerheter och hot

De största osäkerheterna har under de senaste åren varit förknippade med
skuldproblemen i euroområdet och USA. Trots att situationen har lugnat ner sig
i betydande grad kan man inte utesluta risken för nya finansmarknadsstörningar
i anknytning till politiska processer.-------- I Italien lyckades man med nöd
och näppe släcka stubinen, men det politiska läget är kaotiskt. I USA verkar
republikanernas hårdare linje förstöra enigheten om höjningen av skuldtaket.-
Om så blir fallet kommer det att vara omöjligt för förbundsstaten att fullfölja
sina ekonomiska förbindelser. Enligt hotscenariot sjunker de utvecklade
länderna tillbaka i en kollektiv recession. --------- Den skulle även drabba
exportdrivna tillväxtekonomier.

    En annan stor risk gäller normaliseringen av de utvecklade ländernas
 centralbankspolitik, den s.k. exit-processen.- Huvudrollen spelas av USA:s
 centralbank FED, vars styrränta från hösten 2008 legat nära noll.---- Vid sidan
 av den ultralätta räntepolitiken har FED ökat likviditeten med massiva
 värdepappersköp.--- Från december 2012 har köpen uppgått till 85 miljarder USD
 varje månad. 
    FEDs politik har fått investerare att flytta --sig från räntemarknader till
 aktiemarknader i allmänhet och till tillväxtländernas marknader i synnerhet.
 När kapitalflöden ökade stärktes valutorna i tillväxtländerna (bl.a. Brasilien,
 Indien, Sydafrika, Indonesien, Thailand, Turkiet). Bara det att FED-chefen Ben
 Bernanke i maj antydde att man börjar trappa ner värdepappersköpen på hösten
 ledde till en panikreaktion och kapitalflykt.-- Den kraftiga försvagningen av
 tillväxtländernas valutor fick den --sydostasiatiska krisen i slutet av
 90-talet att återkallas i minnet.--- Sannolikheten för att man står inför en
 liknande kris är dock inte speciellt stor.---- --Allmänt taget är
 tillväxtländernas utlandsskuld nu mindre och valutareserverna större än under
 den tidigare krisen. Om tillväxten i tillväxtländerna drabbas är effekten på
 världsekonomin dock större än på 90-talet, eftersom tillväxtländernas andel av
 den globala BNP:n i dagens läge nått --50 %. I september backade FED ur sin
 plan att minska på värdepappersköpen. Den planerade förändringen i politiken är
 dock nära och då är också betydande marknadsstörningar -mö-jli-ga. 
    I USA kunde man våren 2013 inte komma överens om utgiftsnedskärningar för
 att balansera budgeten.- Nedskärningarna, som sommaren 2011 tagits fram som ett
 hotalternativ, aktiverades på vårvintern--. Mot förväntningarna har
 konsumenternas och företagens förtroende hållit i sig och tillväxten fortsatt.-
 Risken för en betydande avmattning av tillväxten är 25–30 %. Den upprätthålls
 av oron i anslutning till FEDs exit och kongressens aktioner. 

De akuta riskerna i Europa har att göra med kontrollen över skuldkrisen och
politiska överraskningar i anknytning till den. Om eurokrisen eskalerade på
nytt och blev okontrollerad skulle euroområdet sjunka tillbaka i
recession.------ Sannolikheten för detta hotscenario uppskattar vi till- 20–25
%.

    En ytterligare risk på medellång sikt anknyter till att den ultralätta
 penningpolitiken kan ha alstrat obalanser och ekonomiska bubblor som, när de
 blir korrigerade och/eller spricker, kan rubba- balansen på finansmarknaden
 2014–16. 
    Det största hotet på lång sikt i den globala ekonomin gäller
 klimatförändringen och växthusutsläppen.----------------- En annan megautmaning
 på lång sikt – som förutom alla utvecklade länder även berör många
 tillväxtländer (bl.a.-- Ryssland, Kina) – har att göra med befolkningens
 åldrande och anpassningen till det.------ 

Den finska ekonomiska politiken i stöpsleven

Problemen med den finländska ekonomin utgörs av en kombi-nation av
--strukturella problem och försvagad konkurrenskraft. Därför är det
omstruktureringsprogram som regeringen introducerade i augusti oumbärligt för
vår ekonomis kommande framgång. Strukturella beslut som än så länge saknar
konkretisering börjar inte stöda tillväxten omedelbart. Trots det är det
avgörande för att korrigera hållbarhetsgapet och således också för Finlands
kreditvärdighet.

    Det preliminära löneavtalet på arbetsmarknaden är det första på riktigt
 återhållsamma avtal i mannaminne men dess exportstöttande effekt kommer --att
 synas först senare.- Konkurrenskraften förbättras inte vid tidpunkten för
 undertecknandet av avtalet.- Det sker först allt eftersom den snabbare
 löneuppgången i våra konkurrentländer hinner kumuleras. Under det tvååri-ga-
 avtalet lär vår -kon-ku-rrenskraft mot Tyskland och Sverige öka med högst 4–5
 %. -I och med att vår kostnadskonkurrenskraft minskat med drygt 20 % mot
 Tyskland från början av millenniet och med drygt 10 % mot Sverige sedan början
 av finanskrisen, tar det flera år av återhållsamma löneökningar också efter den
 kommande avtalsperioden.-- Det är dock det första steget som är det viktigaste
 också om vägen är lång. 
    Statsskuld ska inte demoniseras. En "bra skuld" används för att finansiera
 investeringar i framtidens ekonomiska tillväxt vilket förbättrar
 återbetalningsförmågan. En "ond skuld" bidrar inte till att förstärka
 tillväxtpotentialen utan den belastar ekonomins långsiktiga tillväxtmöjligheter
 och samtidigt återbetalningsförmågan. De ekonomisk-politiska beslutsfattarna
 ansvarar för att landet enbart har "bra skuld". "Bra skuld" är en välsignelse,
 "ond skuld" är synd. 
    Det värsta med tanke på nationens långsiktiga förmåga att sköta sina skulder
 skulle vara att livsdugliga företag går under på grund av tillfälliga problem.
 Det värsta i fråga om den offentliga ekonomin vore att arbetslösheten ökade
 kraftigt, eftersom konjunkturarbetslöshet övergår i strukturell arbetslöshet
 överraskande snabbt. Allra dummast är åtstramning då landet är i recession.
 Såsom erfarenheten från de europeiska krisländerna visar är följden en
 djupnande recession. Då förstärks inte budgetbalansen, den försvagas. Har
 Finland stramat åt vid rätt tidpunkt? Nej! Åtstramning då ekonomin är i
 recession eller försöker komma ut ur recession har varit ett allvarligt
 misstag. 
    Av någon anledning har det varit lättare för regeringar – också den
 finländska – -att fatta sparbeslut än att förnya strukturerna. Speciellt
 konstigt är detta eftersom långsiktiga strukturreformer i många fall minskar
 behovet av brådskande nedskärningar-------. I Finland skulle höjningen av
 pensionsåldern fungera just så. Ser man på hållbarhetsgapet skulle det ha gjort
 en- del av de åtstramningar regeringen gjort i fjol och i år----- onödiga.- Det
 har varit enklare att ta beslut som försvårar recessionen och öka-r
 arbetslösheten än att genomföra reformer- som har långvarig effekt som fördelar
 sig- p-å flera årtionden och skulle bring--a arbetska-rriärerna och den längre
 livslängden i linje med varandra.- 
    Finansministeriet uppskattar hållbarhetsgapet till 4,7 % av BNP.-
 Hållbarhetsgapet är emellertid inte något akut problem eftersom
 budgetunderskottet och skuldsättningsgraden i Finland i dag är av AAA-kvalitet.
 Just nu betalar den finska staten negativ realränta på nya 3- och 5-åriga lån
 och den 10-åriga realräntan ligger nära noll. Det lönar sig att dra nytta av
 detta just nu eftersom skatteökningar och utgiftsnedskärningar dämpar uppgången
 från den djupa svackan.-- Och ju svagare tillväxt, desto större underskott i
 budgeten. 
    Då risken är att rati-nge-n -för-sämras s--ka- a-vståend-et från kortsiktig
 åtstramn-in-g kombineras med- en lösning som stärker tillv-äxtpotentialen i
 ek--onomin och den statsekono-miska balanse-n p-å lång --sikt.- Om beslutet om
 tillväxtstödja--nde finanspolitik kopplas till beslut som s-töd-er förlängning
 av arbetskarriärer (inkl. ste-gvis höjning av pensionsåldern inom kommande
 -10–-20 år) underlättas återhämtningen, sysselsättni-ngen ökar och Finlands
 --fö-rmåga att sköta sina skulder på lång sikt förbättrats. 
    I ljuset av det ovan anförda är regeringens ekonomisk-politiska paket från
 augusti ett betydande steg i rätt riktning. Den röda tråden i fråga om
 kortsiktiga aktioner är strävan att öka utbudet på arbete, att få så många som
 möjligt med i arbetslivet. Strukturpaketet är än så länge odefinierat men när
 det konkretiseras och genomförs utgör det det första betydande försöket att
 korrigera hållbarhetsgapet. Genom beslutsamma åtgärder har vi goda möjligheter
 att lyckas. 
    Diskussionen om hållbarhetsgapet ska i fortsättningen ha fokus på att öka
 arbetskraften och produktiviteten.-- Centrala teman är längden på
 yrkeskarriärer, invandring, konkurrenskraft, teknologi och innovationsförmåga,
 förutsättningar för företagsverksamhet osv.--- Ju visare och mera långverkande
 lösningar man hittar, desto mindre är behovet av förhastade
 tvångsnedskärningar.--- Om stödet till tillväxten kopplas till beslut som
 stöder förlängning av arbetskarriärer (inkl. höjning av pensionsåldern)
 förstärks Finlands återbetalningsförmåga på sikt.---- Det förstår också
 investerare och ratingsinstitut. 
    För att avhjälpa det fin-ländska konkurrenskraftsproblemet krä-vs- mycket
 återhållsamma lönehöjningar under 4-6 år och samtidigt en ökande produktivitet.
 Tyskland har visat att trots att medicinen är otrevlig receptet fungerar. Den
 återhållsamma löneuppgörelse som förbereds är, om den blir till, det första
 steget på denna långa väg. Frukterna skördas i slutet av årtiondet. 

Aktias ekonomiska översikt publiceras på svenska och finska. Den kan beställas
från Aktia Bank Abp, Kommunikation, PB 207, 00101 Helsingfors;
[email protected] eller skrivas ut från Aktias nättjänst www.aktia.fi.

AKTIA BANK ABP

Mera information:
Chefsekonom Timo Tyrväinen, tfn 010 247 6543

Avsändare:
Informatör Anders Wikström, tfn 010 247 6294

Distribution: Massmedier