Är svenskarnas placeringsiver nyckeln till ökad förmögenhet?
Svenskarna är klart mer förmögna än finländarna. I allmänhet uppges orsaken vara att de svenska hushållen är ivrigare när det gäller att placera i till exempel aktier. De bakomliggande orsakerna till skillnaden i förmögenheten ligger dock i samhällsekonomins konkurrenskraft och inte i hushållens placeringsiver.
Svenskarna slår finländarna i nettoförmögenhet
Den rapporterade nettoförmögenheten för en svensk vuxen är dubbelt så stor som för en finländare. I den årliga Global Wealth-rapporten som utarbetats av schweiziska banken Credit Suisse jämförs vuxnas nettoförmögenhet (tillgångar med avdrag av skulder) i olika länder. Enligt rapporten, som publicerades i juni i fjol, var den genomsnittliga nettoförmögenheten för en finländsk vuxen 167 700 dollar år 2020, medan den för en svensk vuxen var 336 000 dollar.
I Finland och Sverige skiljer sig nationalekonomins bokföringspraxis och detta förklarar en del av skillnaden. I Finland bokförs hundratals miljarder euro i pensionsbesparingar, som sköts av bolag såsom Ilmarinen och Varma, under den offentliga sektorn. I Sverige följs en annan praxis, eftersom pensionsbesparingarna bokförs under hushållssektorn, det vill säga som vanliga konsumenters ”egendom”. Detta förändrar dock inte helhetsbilden, det vill säga att svenskarna är klart förmögnare än finländarna.
Placeringar endast en liten del av hela förmögenheten
Skillnaden i förmögenheten kan dock inte förklaras med medborgarnas placeringsiver. Av hela sin förmögenhet har de finländska hushållen placerat i genomsnitt 8,9 procent i aktier och fonder medan de svenska hushållen har placerat 12,7 procent. Det är en tydlig skillnad, men andelen av hela egendomen är så liten att den inte räcker till för att förklara en så stor skillnad i förmögenheten.
Den största skillnaden beror på ländernas konkurrenskraft
Den centrala mätaren för ländernas internationella konkurrenskraft är bytesbalansen. Den mäter bland annat differensen mellan exporten och importen av produkter och tjänster. Om differensen är positiv, är inflödet av pengar från utlandet högre än utflödet från landet till utlandet. Det innebär att landets välstånd ökar när bytesbalansen är positiv.
Genom denna centrala samhällsekonomiska mätare påvisas också den största skillnaden mellan Sverige och Finland. Förra året hade Sverige ett bytesbalansöverskott på 27 miljarder euro, medan Finlands var bara 2 miljarder euro. En jämförelse på längre sikt visar på en betydande skillnad mellan länderna. Under 2011–2020 visade Sveriges bytesbalans ett överskott på i genomsnitt 4,3 procent och Finlands ett underskott på 1,2 procent i förhållande till bruttonationalprodukten, det vill säga storleken på nationalekonomin.
Till Sverige flödar alltså mer pengar från utlandet tack vare en bättre konkurrenskraft. Dessa pengar kanaliseras till hushållen eller de vuxna på olika sätt. Ett sätt är till exempel exportorienterade företagens bättrade möjligheter att anställa arbetstagare eller betala vinstutdelning till sina ägare. En del av tillgångarna ökar därigenom de svenska vuxnas eller hushållens egendom.
En bättre allokering av placeringarna skulle öka egendomen
En bättre allokering av hushållens egendomen från objekt med liten avkastning, såsom insättningar, till objekt med större avkastning, till exempel aktier, skulle bidra till att öka finländarnas förmögenhet. Detta skulle dock knappast räcka för att minska skillnaderna i förmögenhet mellan privatpersoner i Sverige och Finland, utan det krävs mer omfattande reformer som främjar hela nationalekonomins konkurrenskraft.
